torsdag 12 februari 2009

Dag 4 - Fram till middan

Solen stiger sakta upp över de snöklädda granarna. Liftarna går igång och bagarens nybakta bröddoft sprids över det glittrande sälenfjället. Lägerdeltagarna väcks till liv av det dunkande discoljudet, de blinkande lamporna och fraserna; Jag hatar er!
God morgon!
Morgonsamling och Frida hann knappt säga sitt Amen innan lägerdeltagarna var uppe i liften…
… NOT! Trötthet och träningsvärk öppnade upp för oförglömliga prestationer. Ett rekord på antal vurpor räknades samman. Samtliga skid- och snowboard åkare har efter idag ett synligt märke för resten av deras liv.
Exempel på dessa;
Emelie satsar järnet i offpisten. Allt går galant tills pisten dyker upp. När hon tillslut tagit sig över denna plana yta kände hon att detta räckte och åkte ut i den lösa snön igen. Här hoppade en buske fram framför henne. Emelie tar det lugnt och bestämmer sig för att gränsla denna, men utan resultat, och utbrast, Tack gode gud att jag föddes till flicka. Efter detta avklarade hinder dyker nästa upp, Petter Hendrysson. Pang, smack, krasch boom bang…
På andra sidan Lindvallen kämpade Rescueteam med Maja i täten för att få loss sina gråtande, skrattande och skrikande kompisar som var nergrävda i lössnö under en sällskapssjuk gran som vägrade släppa taget.
Inspererade av gårdagens film där Minitauren offrar sig själv för att rädda sina kamrater från döden. Gör Calle Malm dagens hjälteinsats. För att skap detta senario behövde han först höja stämningen genom att åka över sin förmåga nerför den svarta pisten. Han ser ett hopp, tar det men tänker inte på de sju arma barnen och deras ensamstående fader som står mitt i landningen. Under luftfärden ser Calle barnens liv passera revy och tänker; ”nej, inte här, inte nu!”. Calle kastar sig handlöst åt sidan och offrar hela sin vänsterfot för att undvika kollisionen.
Den långa färden i liften gör att tröttheten återigen infinner sig hos lägerdeltagaren Petter. Han slumrar till sen kort sekund och vaknar av att liften stannat och att han i ena handen har en liftsladd… snopet!
De som inte var upptagna med att räkna vurpor njöt av dagens sol. Boberg, Malin och Vickan åkte över alla Lindvallens pister, inklusive ett villaområde.
Elias, som hade tagit på sig för mycket kläder, behövde ett luftintag och valde att öppna det enda rätta för att få lite svalka, gylfen.
Idag var det också fikadag! Fjällbagaren och toppstugan besöktes flitigt. Isak fick i toppstugan syn på Happy-meal-skylten, smaskens! Tänkte han. ”leksak igår ju också” men han backade ur när han såg att det ingick en stor stark och en jaeger… Det var nog för de danska barnen…
Grupp 5 blir DC

1 kommentar:

  1. Ja danska barn, huvva! De är farliga det vill jag lova, de super, svär och slår äldre män på truten. Nä, håll er borta från som, det gör ni lättast i skidbacken. För hela det danska folket är totalt oförmögna av den ädla konsten "utförsåkning"!
    Dagens sanning!
    / Calle, sjukt sugen på "Nära-döden-upplevelse-med-en-fjällbjörks-offpist"

    SvaraRadera